|
För
tredje året i rad gästades bygdegården av Panikteatern
onsdagen den 20 september 2006.
Teatergruppen framförde pjäsen "Blixtrevision i Eninge"
där storslagna planer på en motorväg, ett gigantisk
handelscentrum och en rondell föll platt till marken.
Var det verkligen en riktig revisor från Bryssel som besökte
sponsormötet eller någon som hade helt andra avsikter? Och
kan en rondell byggas om till gokartbana?
Det är teatergruppens signum att även engagera lokala medverkande
och så även i Österäng denna kväll. Inför
premiären repeterades repliker och gester.
Läs Bo Borgs recension:
Panikteatern gjorde en uppskattad
föreställning i Österängs bygdegård med sin
pjäs Blixrevision i Eninge.
Det är egentligen en grov satir om den projektsjuka som EU fört
med sig. Och publiken kände igen sig direkt och skrattade gott
åt listiga, men luriga, ”visionärer”, snusförnuftiga
kommunalbyråkrater och godtrogna entreprenörer.
EU har skapat en ny mentalitet, ett nytt språk och ett nytt galleri
av typer. Åtminstone på ytan. Läser man några
projektansökningar om landsbygdsutveckling ser man hur klyschorna
sköljer över en som ett skyfall och översvämmar
föredragningar och projektplaner. Alla avkrokar ska bli centrum.
Och alla obygder ska blomstra och turister och nya jobb ska regna som
manna i öknen.
Men tänk om sanningens stund kommer, om det blir revision, om någon
kommer och vill se hur klokt bidragen använts och var alla de nya
jobben finns och var den utlovade turistinvasionen är?
Om det handlar Panikteaterns pjäs Blixtrevision i Eninge. Den bygger
löst på Nikolaj Gogols klassiker revisorn. Är konsulten
bara samma gamla ulv i samma gamla fårakläder? Halvsanningarna
skapar missförstånd. Snålheten bedrar visheten och
högmod går före fall. Och alla är klädda i
kejsarens EU-anpassade nya kläder. Rekvisitan är enkel. Ett
bord, en dörr och en konsultrespirator (ja projektor ni vet).
|
Brottslingen längtar efter kärlek, fångvaktaren drömmer
om musiken, konsulten om karriär och kommunalkamreren med den
kreativa bokföringen om kåldolmar . Som alltid i satirsammanhang
är humor effektivare än påhopp. Medkänsla fungerar
bättre än hån.
Panikteatern har bakat en riktig skrattpastej på nygamla ingredienser.
Typerna är karikatyrer, men inte mer än att vi lätt
känner igen dem. Storyn är crazy, men verkligheten överträffar
ju oftare dikten än tvärtom.
Skådespelarna var verkligen i toppslag och i sina essen. P-A
Strand gör P-A Strand, en konsult som förment klokskap rinner
ur munnen på och invändningar rinner av som i en teflonpanna.
Erik Lidholm har ett gemyt och trulig pannrynkning à la Brasse
Brännström. Maud Nyberg är streetsmart men förlorar
alltid mot sitt hjärta av guld. Och Ronald Brandels förnumstige
kommunaltjänsteman har jag träffat många gånger
i levande livet.
De enda som verkar fatta något var de kloka entreprenörerna
från Österäng. De spelades av ett tungt gäng
av Österängs största teatertalanger som gav proffsen
en bra förstärkning.
Pjäsen har ett rasande tempo och en perfekt timing i gagsen.
Skådespelarna gör de otroligt puckade karaktärerna
trovärdiga. Det här var en lärorik föreställning.
Humorn är en suverän pedagogik. Och verkligheten är
ju så skrattretande kul ibland.
Det var ett sjuttiotal personer på onsdagens föreställning
i Österäng. Men det borde förstås ha varit sjutusen.
Om man bygger ut forshemsvägen till fyrfilig motorväg med
många rondeller och ersätter bygdegården med ett
turistvänligt marmorpalats med shoppingcenter och restauranger?
Kanske är det dags för en EU-ansökan. Konsulten är
given. Yngve Ferm är ju klar med sitt projekt i Eninge.
Bo Borg
Österängs Bygdegård Blixrevision i Eninge
Av Mats Arne Larsson som också regisserat och gjort scenografin
I rollerna P-A Strand, Erik Lidholm, Maud Nyberg, Ronald Brandel.
Och som Eninge Event Centers entreprenörer Helen Andersson, Johanna
Petersson, Mikael Skoog, Richard Andersson, Göran Gustafsson.
Publik ca 70
|
