|
Pia
Piggs vårtal:
"Hej och välkomna alla från när och
fjärran hit till vårt Österäng den här kvällen
för att tillsammans hälsa våren välkommen.
Runt om i Sverige samlas tusentals människor för att tända
valborgsmässoeldar och kanske ordna med fyrverkerier efter den
långa och grå vintern, fast nå’n riktig vinter
var det väl egentligen inte och jag var nästan lite orolig
att allas vår vän, Evert, även kallad Lill-Klas skulle
bli arbetslös. Men till sist kom det ju några stackars centimeter
snö så han fick plocka fram sin traktor lite i alla fall.
Visste ni förresten att valborgsmässoeldar var endast en öst-
och mellansvensk sed förr i tiden?
Natten till den 1 maj var en av de stora vaknätterna, då
folket samlades och firade hela natten. Det var också en spöknatt
och därför skulle man ha en brasa för att skrämma
bort häxor och annat trolltyg.
Alla i byn samlades och ungdomarna dansade tills elden slocknade fram
på småtimmarna. Men elden höll ju också rovdjuren
borta, främst då vargen.
Man kunde skrika och skjuta också för att föra ännu
mera oväsen.
Hur som helst så är vi ju här nu för att hålla
traditionen vid liv och fröjdas och vara glada tillsammans bland
annat genom att sjunga in våren.
Detta återkommande fenomen, som händer år efter år,
på nytt och på nytt. Att naturen går i vila på
hösten, en del av den tycks dö bort och träden fäller
sina blad och blommorna vissnar. Allt tycks bara gå i ide.
Och så är väl också människan, att vi plockar
in trädgårdsmöbler, ställer in grillen och drar
oss in i den goa husvärmen.
Människan och naturen tycks följas åt i naturens rytm.
Våren är en tid av förhoppningar, men också vemod,
vi har ju väntat så länge och speciellt länge tycks
det i år när vi fått provsmaka på värmen
några gånger. Men hur det nu än är så blir
vi överrumplade av dess kraft och då blir det fart.
Blåsipporna är plötsligt där, fåglarna för
ett fasligt liv, Göran på Mon är tidigt ute med krattan,
nu börjar jag själv få lite panik. Tussilagon står
lång och ståtlig vid vägens kant, barnen börjar
komma till sandlådan, marken är full av vitsippor och till
sist, Gunnar som kommer på sin cykel. Fast för honom är
det ju vår året runt, det tycker nog cykeln i alla fall.
Jaa, nog är det allt en härlig tid och det verkar som om den
något inbundne, strävsamme, lite lagom vintersvensken byter
skepnad och blir den glade, frimodige och öppne sommarsvensken.
Nu är det också en tid då vi planerar och ska greja
med så mycket, så mycket som ska hinnas med, i trädgården,
båten, sommarstugan och allt annat. Så varför inte
bara sätta sig ner med en kopp kaffe vid en husvägg dit solens
varma strålar når och skänka en tanke åt alla
våra medmänniskor som inte har den här möjligheten.
Varför inte ta sig tid att bjuda in någon ensam, dela med
sig av allt detta fina som vi fått till skänks, ge en stund
av glädjen och stillheten.
Innesluta de mest behövande i vårt närområde,
men inte att förglömma alla de medmänniskor runt om i
världen som kämpar för fred och rättvisa, solidaritet
och jämlikhet. Och dessutom vill vi ju gärna ha det så
här vackert och ordnat runt omkring oss. En sjö att bada i
och skogen att vandra i. Detta ännu oförstörda vill vi
ju gärna lämna till dom som kommer efter oss. Eller hur?
Och våren är ju kärlekens tid också, kärleken
mellan Gud och människa och människa och skapelsen. Och den
kärleken blir större ju mer man delar med sig av den, ju mera
växer den. Ju mera vi vattnar i våra trädgårdar
desto mera växer det och så här det också med
kärleken. Så låt oss glädjas över att vi
har den här traditionen och gemenskapen att samlas så.
Till dagen hör också att vår käre Kung fyller
år i dag, så jag tycker att därmed har vi hälsat
våren välkommen och kan utbringa ett fyrfaldigt Hurra för
vår Kung, men också för våren!! Han leve…
Hurra, hurra, hurra, hurra."
|
