Bygdevandring runt Österäng
Söndag den 8 september 2024 genomfördes en bygdevandring i trakterna kring Österäng. Ett 30-tal personer var med. Arne Johansson och Göran Gustafsson ledde vandringen och berättade om de platser man passerade. Då många nuvarande och f.d österängsbor var med bidrog även de med information och kompletteringar av det som berättades.

Fotbollsplanen
Efter starten från bygdegården gjordes första stoppet vid fotbollsplanen.
Här spelades den sista hemmamatchen för Österängs IF 1973. Långt tidigare var planen plats för sommarfester som idrottsföreningen ordnade. Där fanns en scen samt bodar för servering, lotteri, luftgevärsskytte mm. Kändisar som uppträtt på scenen förr i tiden var bl.a. Harry Brandelius, Brita Borg och Sonja Stjärnqvist. Där var även dans på onsdagskvällar under sommaren.
När fotboll spelades här förr fanns enkla omklädningsrum för hemma- resp bortalag. Någon dusch fanns inte, men väl kallvatten som Evert Wångstedt bar fram i stora 50-literskrukor.
Ytterligare en festplats fanns vid Hemmingslätten där Röda Korset ordnade fester. Vidare en festplats i Trollskogen (mer om den senare).
Stationshus, järnväg och Carlssons affär
Stationshuset är sedan många år tillbaka privatbostad. Ursprungligt var det en byggnad med tegelfasad. På gaveln fanns en skylt med texten ”Österäng höjd öfver hafvet 69,2 meter”.
Järnvägsdelen mellan Forshem och Mariestad stod klar för trafik 1888. Det kom att dröja till 1962 då bandelen byggdes om till normalspår.
Vid stationen fanns förr ytterligare två stickspår då en stor del av det glas som tillverkades vid Årnäs glasbruk transporterades på järnväg o lastades i Österäng. 
När järnvägsdelen mot Mariestad byggdes i slutet av 1800-talet fanns även ett stickspår från bortre delen av Hagavägen till Eklunds grusgrop för transport av fyllnadsgrus (mer om det senare).
När cementfabriken var igång i Hällekis gick också dagligen långa godstågstransporter på bandelen förbi Österäng.
Ett godsmagasin med lastkaj fanns nära stationshuset. På den plats där numera containrar för återvinning är placerade.
Förr var stationshuset bemannat och stinsen skötte även postärenden. En vägg med postboxar fanns i väntsalen där ortsborna fick hämta sin post.
Numera har en ”plåtstins” tagit över stinsens uppgifter
Se mer info om stationshus och järnvägen under egen flik på hemsidan ”Järnvägsstationen”
Caféet
Österängs järnvägscafé drevs av syskonen Elin, William och Bertil. Det lades ner någon gång under 1960-talet. Därefter har det varit privatbostad. Caféet hade även övernattningsrum för resande.

Affären

Carlssons affär var den sista lanthandel som fanns i Österäng och den lades ner i början/mitten av 70-talet.

Följande ägare till affären från det att huset stod klart:

Klas Jonsson 1893, Erik Jonsson 1906 och Oscar Carlsson 1947.

Sedan 1986 har huset varit privatbostad och är nu inne på sin fjärde ägare.

Tidigare fanns ytterligare en affär i Österäng, vid korsvägen, som till en början var en Konsumbutik. Egon Johannesson var den siste konsumföreståndaren men när Gunnar Månsson tog över kom butiken senare att bli en ICA-affär tills den lades ner i början av 70-talet.

Vid båda affärerna fanns möjlighet att tanka bil, MC och moped. Att fixa till oljeblandad bensin skötte butiksägarna själva med hjälp av en särskild kanna.

Vid Carlssons affär fanns även en telefonkiosk. Här berättades följande: ”Här kunde man hitta 10-öringar om man lyfte på trätrallen som utgjorde golv i telefonkiosken”.

Båda butikerna var förr manuellt betjänade, där kunderna fick begära att få fram varorna till disken. Månsson var tidigast med att bygga om till ”snabbköp” och senare gjorde även Carlsson denna modernisering.
Under vandringen berättades om det rån som makarna Carlssons affär utsattes för i början av 70-talet. En man kom på motorcykel, gick in i affären och ville ha kassan av Oscar. ”Då blev han riktigt arg, gav sig på rånaren och utbrast: Pengar får du inte, men stryk ska du få”. Fru Carlsson sägs ha tagit mycket illa vid sig av detta och en kort tid efter rånet lades affären ner.

SmeAugust

August Gustafssons gamla smedja låg just där vägen går ner till skridskobanan. Delar av grundmuren till smedjan finns kvar. August själv bodde ett stenkast från smedjan, på andra sidan landsvägen. Smedjan revs någon gång under 1960-talet.

August bodde tillsammans med sin far och det berättades: ”De var inte riktigt sams och hade delat upp huset mellan sig. August var svetsare vid SJ och han var även med och startade Österängs IF 1927”.”

I mitten på 70-talet utsattes August för inbrott. ”Det var mitt i natten när August låg och sov. Han vaknade av att någon stod i rummet, men blev bortskrämd av August”.
På andra sidan landsvägen bodde Ingeborg. ”August far brukade gå till henne och äta lunch. Ingeborg var faster till Lennart Nilsson som senare blev världsberömd fotograf. En annan känd person bott i Österäng var P G Gyllenhammar som under någon sommar under andra världskriget bodde hos handlarparet Månssons.
Klänningsaffär, mötesplats och ålderdomshem
Under turen passerades det som förr var Knut och Sara Svenssons klänningsaffär.
Mitt emot ålderdomshemmet var det ordnat med en enkel bänk, vilken blev till samlings- och mötesplats för bygdens unga. ”Den låg strategiskt för ungdomar som kom från Gamlebodarna, Storslätt och Österäng. Där var det populärt att sitta och hångla med tjejerna, sade en manlig deltagare”.

Ålderdomshemmet byggdes troligen på 1920-talet och hade funktion som ålderdomshem fram till den 6 juni 1975 då de 10-talet kvarvarande tvingades flytta till Helenagården i Götene eller till Kinnesäter i Gössäter. Sista tiden innan hemmet stängdes drevs det på dispens, eftersom det inte uppfyllde tidens krav. Det var uppfört i trä i två plan med vind och de äldre bodde på våning ett och två.
Några deltagare på vandringen hade själva arbetet på hemmet och delgav minnen: ”Jag jobbade där de sista två sista åren innan det lades ner. Här var ett gott gäng och god sammanhållning såväl bland de boende som bland oss i personalen. Men visst var det lite tungjobbat, inte minst när man skulle ta ner de gamla till källaren och badkaret som fanns där. När min mamma blev gammal och inte orkade bo ensam sade hon att om det funnits ett riktigt ålderdomshem hade jag velat flytta dit”.
Övernattningsrum för personalen fanns på vindsvåningen i huset.
En bostad för föreståndarinnorna fanns ett stenkast från hemmet. Det är numera frånsålt och privatbostad. Efter tiden som ålderdomshem var huset en tid plats för gästande fotbollslag och även café. Därefter köptes det av Carl och Anita Carlsson som startade Österängs Hälsovårdshem.
Banvaktstuga vid stickspår
En mindre väg och stig leder från ålderdomshemmet mot järnvägen. Just där stigen kommer fram till järnvägen finns en liten grushög. Det är rester efter den banvaktstuga som förr fanns där. På platsen fanns växel för det stickspår som ledde till Eklunds grushåla. (se avsnitt under rubrik Järnvägen).

Mattsons hus och ladugård
Vid platsen där det förr var järnvägsövergång på väg mot Viemon, fanns förr ett bostadshus och ladugård vid järnvägsövergången: ”När kol skyfflades in i ångloket uppstod gnistor som antände skogen vid platsen. Det började brinna och Mattssons ladugård brann ner. Hembygdsföreningen har inventerat gamla boställen i socknen och en blå skylt är uppsatt där stället fanns. Mattsson hade en kiosk med kaffe- och glassförsäljning vid hamnen, Fäholmen”. (Läs mer om denna kiosk under egen flik på hemsidan ”Mattssons kiosk”. Bostadshuset är rivet och den sista boende flyttade därifrån 1951.
Sanna Petterssons, Kullgrens och Alvar

En bit därifrån bodde Sanna Pettersson och familjen hade många barn. De flyttade senare till Muggebacken. ”Några av barnen arbetade i Björsäter och åkte tåget dit, en son körde lastbil och arbetade på sågen i Äskekärr. Han var också jägare och jagade på Årnäs”. Huset var bebott fram till 1947 och revs på 50-talet.
I huset som kallas för Kullgrens bodde förr skomakare Otto Kullgren. Familjen hade döttrarna Ellen, Ingeborg och Gertrud.  Gertrud bodde kvar längst. Huset köpes därefter av Einar och Ingrid Heed och är fortfarande kvar i släkten. I grannhuset Viemon bodde förr Gustav Alvar som arbetat som rallare.
John Andersson lät på senare tid uppföra en enklare stuga några hundra meter från Viemon. Han hade idéer om att skapa en campingplats på platsen, men planerna mötte motstånd från närboende som bl.a var oroliga för ökad trafikmängd.  Ett dass och en tvätt- och diskbänk är vad som uppfördes och fortfarande finns kvar.
Gusten och Augusta bodde förr i ett hus en bit därifrån. Innan de kom dit var husförsäljningen kontroversiell. Boende i trakten var oroliga för att ”oönskat folk” skulle komma dit. Pengar samlades in och skog togs ner på en allmänning, allt för att finansiera ett köp av huset som de sedan kunde sälja vidare. Den lokala folkhumorn döpte senare denna sammanslutning till ”Gamlebodarnas utfösarförening”.

Även om vandrarna inte passerade Holger Frisks hus berättades om honom. Holger var ungkarl som bodde hos sin mor, kallad ”Freskesa. Han gjorde sig ingen brådska. När barn kom för att köpa delar till sina cyklar och mopeder, fick de lugnt sitta på en pall i köket och vänta på att Holger skulle bli redo att gå ut i verkstaden.
Holger tillbringade sin sista tid som en av de boende på Österängs ålderdomshem.
Hanna Forsell var sömmerskan som bodde i den lilla stugan från Knektabacken ner mot Viborg och Finland. Hon var en duktig sömmerska som anlitades för att sy festkläder. Hon arbetade även för skräddare Herbert Pettersson som bodde i Österäng, i det hus som numera ägs av Lars Johansson. Hanna undervisade även under en längre tid i Baptistförsamlingens kapell i Äskekärr som lärare för söndagsskolan. Bland annat tillsammans med Lennart Gustafsson och Bertil Hermansson.
Viborg
På den lilla gården Viborg bodde förr Herman och Anna Olsson. De fick barnen Ingvar, Inga och Iris. Ingvar blev allvarligt sjuk under sin tid inom det militära och avled som ung. Iris gifte sig med Harald Andersson och bosatte sig på stället Rödjelund, ett par stenkast norr om Viborg. Inga gifte sig med Lennart Gustafsson och de köpte stället Lugnet.
Herman Olsson var slaktare med egen slaktarbod hemma på stället. Han hade tidigt en lättviktare och åkte runt på gårdar i Österäng och Årnäs där han utförde slakterisysslor.
Sedan mitten på 1960-talet ägs stället av Kjell och Carina Ljungqvist.

Under vandringen funderades det kring namnen på de tre ställena Viborg, Finland och Nyborg (polisens) som alla ligger inom samma område. Om det var någon tanke med dessa finska namn eller om de tillkommit av en tillfällighet, var en fundering som dock ingen kunde ge någon förklaring till.

Juniorstugan
Ett par hundra meter väster om Viborg passerades den lilla stuga som i folkmun kallas för kapellet eller juniorstugan. Det ägs av Kvarntorp och hyrdes förr av Ringsbackens baptistförsamling och var deras utpostkapell. Förr var där söndagsskola och juniorverksamhet. I över 50 år var Lennart Gustafsson ledare för ”Juniorerna” tills dess att verksamheten upphörde i mitten av 1990-talet. Söndagsskolan leddes av Iris och Harald Andersson. Många barn från bygden har genom året varit deltagare i församlingens barn- och ungdomsverksamhet. Under vandringen berättades många episoder från kapellet och många hade minnen från julfester i Björstorps missionshus och sommarfester i Äskekärr.

En bit väster om kapellet ligger torpstugan ”Kristinero” som ägs av Kvarntorp och numera hyrs som sommarstuga. Förr bodde där en dam som hette Krestin. Senare var det sommarviste för en kvinna från Stockholm, vid namn Olivia.
Trollskogens festplats
På skogsvägen mot Lugnet passerades det som förr var Trollskogens festplats. Numera växer där skog och platsen är helt utplånad och inga rester från festplatsen är synliga.
Troligen var det Österängs IF som lät anlägga festplatsen som var kvar till 1950-talet. När den lades ner flyttades en del bodar och hus till området norr om fotbollsplanen.
Under festplatsens glansdagar kom besökare från närområdet, men även mera långväga som då lätt kunde ta sig till och från Österäng med tåget. Minnesgoda deltagare kunde berätta om många kända artister varit där och underhållit, bland andra Yngve Stoor och Harry Brandelius.  Långväga gäster övernattade ofta på Elins café vid järnvägsstationen. Det berättades att dåtidens barn gärna sprang till festplatsen dagen efter en fest för att leta tappade mynt eller luftgevärspilar. Under besöket på platsen berättades att delar av dansbanan och fundament från bodarna fanns kvar in på 1960-talet innan skogen tog över.

Ormstenarna
Ett 50-tal meter från landsvägen, på väg mot Lugnet, finns ”Ormstenarna”, ett märkligt naturfenomen. Flera stenar har tydligt upphöjda mönster av slingrande ormar. Dessa sägs vara ett geologiskt fenomen som bildats för mer än en miljard år sedan. Det är s.k pegmatitgångar, ett skikt av kvarts, fältspat och glimmer. Veckningen som ormmönster kallas pygmatisk, som från början var rak, med som fått sin slingrande form då berggrunden deformerats medan den ännu var mjuk. Geologer har berättat att företeelsens är ganska vanlig, men sällan med ett så snyggt mönster som dessa stenar visar.

Kupan och Kapellet
Utmed landsvägen tillbaka till Österäng passerades grushålan med den kupa som finns kvar. Mer info om kupan kan nu läsa under egen flik här på sidan ”Kupan i grushålan”.
Kapellet på motsatta sida om landsvägen uppfördes av Kinnekulle Taborförsamling i mitten av 1940-talet. Den relativt enkla konstruktionen gjorde att kapellet i folkmun gick under namnen ”Masonitkyrkan”. Numera är byggnaden privatägd.

Jättafoten vid Jättafjät
Några av deltagarna följde med på en avstickare för att se formationen Jättafoten som ligger vid Jättafjät, mellan platsen där våreld brukar tändas och landsvägen.
Ett fotavtryck som av en jättefot finns här i berget. Hur det tillkommit finns ingen forskning om, men sägner säger att det kan ha varit avtryck av någon av jättarna Helle eller Kisa, som lär ha traskat runt på platsen.
Förr fanns ett torpställe på platsen som var bebott fram till 1914, med sista boende Margareta Persdotter.

Bygdevandringen var uppskattad av deltagarna och önskemål framfördes om fler liknande vandringar i trakten av Österäng. Det är inte omöjligt att så kan komma att ske under kommande sommar.